Heaven help the fool who falls in love

Orkar man vara vaken till 00 eller tills nya releaser släpps på Spotify? Tror fan inte det. Det är ju ändå en grej som jag tycker gör fredagen till och med lite bättre än vad fredagen redan är. Hoppas de kommer nå bra låtar denna vecka. 


Igår följde jag med Anita o hennes jobbarkompisar på pubquiz, det var relativt många "ungdomsfrågor" som jag kunde. Kul att kunna bidra med något. Det gick så pass bra att vi landade på en andraplats! Så jävla roligt. Och manskören slog vi, mohaha! Svävade på moln hela kvällen. Haha. Är man en vinnarskalle eller 🙄 

Idag var jag i skolan till tolv. Vi hade debatt där vi argumenterade för och emot problemlösning med barn. Det var fan roligt och kul att arbeta på ett annat sätt än vi brukar på seminarierna. Efter de drog vi hem till Nina och spelade in gestaltningen till nästa tisdag så vi slapp de imorn. Skönt o ha det gjort, blev bra och kul med bloopers o grejer. Efter det la jag mig i soffan och börja kolla på serien the keepers som handlar om ett mord på en nunna som sedan utvecklar sig, typ. En dokumentärserie. Efter ett tag tröttna jag lite o lyssna musik istället o då ringer karro o frågar om jag ska ned ut o glida och SJÄLVKLART vill jag det! Fan vad jag älskar att va spontan, åka bil o lyssna på musik. Och såklart händer de något, två polisbilar med sirenerna på hade stoppat en bil. Förmodligen nå med knark, de stod där ett tag samt sökte igenom hela bilen och åkte slutligen iväg med den. 

Imorn ska jag följa med Nina till Köping. Ska passa på att kolla efter kläder till halloween tänkte jag. På kvällen ska jag och Malin ta tåget till Köping o äta och bowla på olearys. På lördag kanske de blir hemmafest! Kul med mycket inplanerat. 

Ses! 


Music alltså

Hej bloggis. Vad tråkigt att trots många läsare på mitt förra ändå ganska privata inlägg om ångest så får jag ingen kommentar på det. Hade vart o vetat om någon känt igen sig eller så. Men men. 


Nu är klockan 1.00 på natten och jag ligger i soffan med musik i öronen. Jag mår ändå jävligt bra o känner mig fan glad för kanske första gången på väldigt länge ? Vet inte om det är musiken som påverkar mig positivt eller om jag känner någon slags förväntan inför framtiden. Julen kommer sakta med säkert och en USA resa börjar nära sig. Likaså min examen och mitt riktiga arbetsliv. Alla andra tråkiga småsaker skiter jag i just nu. Sen tycker jag också att det är jävligt kul att arbeta extra som danslärare och märker att det bara påverkar mig positivt. Det är så jävla roligt när barnen verkligen uppskattar alla nya danser och idéer som jag har. Bästa! 

Idag har jag vart hos Nina och pluggat med studiegruppen, vi har gjort en uppgift inför imorn. Då äre skola och sen ska vi på någon slags utflykt och va ute hela eftermiddagen med skolan. När jag kommer hem kanske jag ska leka med karro, va ett tag sen nu. På onsdag måste jah plugga inför sem på torsdag och på fredag ska vi plugga i studiegruppen, igen inför en uppgift till nästa tisdag. På kvällen snacka jag och mallan om att kanske dra till olearys eller nå liknande. 


Må väl allesammans.


Panikångest

Såg en artikel på Facebook, hur man kan hjälpa någon med ångest/panikångest som jag måste dela med mig av då jag tyckte de beskrev det hela väldigt bra. Jag tror inte att alla som läser mig blogg vet detta men för cirka 3 år sen led även jag över panikångest. Det började en kväll med att jag åkte in till akuten för jag var HUNDRA på att jag fick hjärtattack o höll på att dö. Efter det fick jag några fler vilket resulterade i att jag slutligen fick gå och prata med en psykoterapeut. Hon hjälpte mig ganska mycket i mitt sätt att tänka krig ångest och konstaterade att jag led av panikångest samt alltid tänkte i sk "katastoftänk". Att jag alltid förväntar mig att det värsta ska hända/har hänt. Hon lärde mig även att acceptera ångesten när den väl kom o att om jag fick den så skulle jag tänka "äsch vad gör det om jag har ångest? Jag har ju haft de förut o vet att det går över" ungefär. Även om det känns otroligt obehagligt och verkligt när man väl har det så funkade hennes tips bra. När jag blev stressad eller hade druckit fick jag lättast panikångest men efter ett tag blev det bättre och bättre. Som tur är klarade jag av att erövra min ångest utan någon medicin eller piller vilket jag hade bestämt mig för att aldrig börja med om det inte var sista utvägen. Utan det var ren viljestyrka och att jag faktiskt sökte hjälp. Jag minns hur jobbigt jag tyckte detta var att erkänna för någon, när jag var mitt i det visste inte ens mina närmsta kompisar om detta. Jag ville inte att de skulle tänka att jag var en "psykfall" eller heller inte tycka synd om mig. Nu har det gått några år sen jag hade en panikångestattack och känner mig stark i mig själv att prata öppet om det. Har pratat med några stycken om detta och har märkt att det är så mycket vanligare än vad man tror. Flera bekanta har gått igenom samma sak och jag bara önska att jag visste hur vanligt det var när jag väl var i det som mest och skämdes över det. Har även lyssnat på Therese Lindgrens bok där hon beskriver otroligt bra hur det fungerar med ångest. Det är inte bara psykiskt utan kroppen ställer in på flykt vilket bidrar till att det sker fysiska signaler i kroppen. Jag kan fortfarande få ångest ibland men inte att det går så pass långt att jag får en attack. Oftast händer det fortfarande när jag är stressad över tex skolan eller är bakfull. Ångest är ett vanligt ord man använder ofta när man "mår dåligt" över något men ångest jag pratar om nu är verklig ångest som känns i hela bröstet. Nu vet alla mina vänner om att jag kan få såhär och har god förståelse för det. Om jag berättar att jag får ångest tar de mig alltid på allvar och försöker inte förlöjliga det vilket jag är enormt tacksam över då det alltid är verkligt för mig. Ville bara ha detta sagt då jag håller med om att detta är något som folk ofta är rädda att prata om vilket gör allting mycket värre för personen som är i det. Och är det någon som läser detta o känner igen sig så ville jag bara visa att det är fler som dig och att det faktiskt kan bli bättre och att man kan lära dig att leva med det! 😊 ta hand om varandra. 




1