Skriva av mig...

Jag LIDER varje dag av att behöva se min lilla pluttis hoppa runt på sitt onda ben. Jag baga kände att jag måste skriva av mig lite för att kanske eventuellt lyckas slöppa iaf pyttelite på smärtan och oron som gnager mig varje dag. Vi går småsteg framåt i rätt riktning. Idag är det typ första gången på länge som jag kännt mig glad och hyffsat pigg och sen blir Brolle rädd o flyger upp i luften o skenan innanför bagaget halkar liksom ner. Då kom oron igen; hur gick det med stygnen? Sitter senorna fof ihop? Har han ont? Jag orkar inte. Kunde jag så skulle Jah byta plats med han DIREKT. Jag vet att han är "bara en katt" men han är fan mer än så han är ju en familjemedlem. Snälla alla som läser detta, be en liten bön, håll alla tummar ni har för att Brolle kommer klara detta. Jag orkar inte se han såhär mer. Kan man älska ett djur såhär mycket ens 🤦🏼‍♀️😓 kommer fab aldrig skaffa djur eller barn i livet. Hur fan ska de gå när jag är största oroarN någonsin? Jag ver redan att jag tänker i "katastroftänk" det sa min psykoterapeut till mig förrut. Jag förutspår alltid det absolut värsta som kan hända och det tär på mig. 


Imorn när jag vaknar ska jag åka o kolla till lillkillen, även fast jag typ ibte vill... det låter skitelakt men när jag är hör i min lägenhet så är det liksom ett annat liv och jag slipper se hans lidande. Men jag tänker inre vara egoistisk utan jag kommer åka dit och bry mig om han hela dagen. Eller ja iallafall fram till 17.00 typ då jag ska åka iväg till västerås och jobba en räkis.

Denna sommar suger hitills. Ingenting går min väg. Kan jag få lite positiv karma snart eller? Va fan gör jag för fel? Österrike är ju inställt nu också pga brollis. Kunde inte bry mig mindre om resan hellre än Brolle. Hade valt Brolle tusen gånger om. Men de är klart att de känns surt. Har ingenting att se fram emot, förutom håkan på fredag då. Jag vill ha en sommarflirt, nattbad, spökjakter, äventyr, random roadtrips, pengar, solväder och mest av allt en frisk och pigg katt ♥️